Vilket är fartyget?

Vi har fått frågor om vår logos ursprung. Den har anor från 1970, och förlagan till fartyget i vår docka är högst troligt tankfartyget Skarvik från Donsö. Ett lågintensivt eftersök av originalfotot pågår.

Duc d'Albe

M/S Caledonian Sky vid vår utrustningskaj. Notera "dykdalbarna" i förgrunden. Dykdalb är enligt Sjöfartsverkets definition en bottenfast anordning för att förtöja eller bära av, det vill säga styra undan, fartyg.

En dykdalb består av en grupp pålar sammanfästa till ett fundament. Dykdalb definieras i Nordisk familjebok från 1881 som "en grov pelare, sammansatt av flera i sjöbottnen nedtryckta pålar som går mot varandra över vattenytan och fasthållas av järnringar".

För fartyg används dykdalber för förtöjning och för att förhindra att fartygen kör emot bropelare eller andra bärande element i farleder eller hamnar. I flottningssammanhang var de förankringsanordningar med hjälp av vilka timmersläp spelades hem över öppet vatten.

Ännu i slutet av 1800-talet användes i Sverige den ursprungliga benämningen Duc d'Albe eller Duc d'albe efter den spanske fältherren hertigen av Alba (Duc d’Albe) (1508-1583). Denne tillskrivs att ha uppfunnit denna förtöjningsanordning under det nederländska frihetskriget men detta har ifrågasatts och kan inte beläggas.

Dykdalber anses i en version första gången ha använts i floden Schelde under Spaniens belägring av Antwerpen 1584–85, men det finns också andra varianter. Det tyska ordet för dykdalb är Dalbe (eller Duckdalbe); dalbe är det holländska ordet för påle. En möjlighet är att dykdalb härrör från detta holländska ord. En annan teori hänför namnet till de holländska orden "duken" (sänka) och "dallen" (bjälkar).

Samtliga förklaringar om ordets ursprung pekar därför mot att dykdalber först börjat användas i Nederländerna som tidigt hade en stor handelsflotta. (wiki)

Fyrkaraktärer

När man växer upp och fått svar på den spontana och självklara frågan varför fyrar blinkar olika är man redo att fördjupa sig i de mer specifika fyrkaraktärerna.

Olika blink

Märkets fyr

"Märket ligger norr om Ålands hav och väster om Åland. Skäret som är cirka tre hektar stort, är delat mellan Finland och Sverige i två halvor av ungefär lika storlek. Märket är enligt en rad källor världens minsta ö med delat territorium i öppet hav. Felaktigt brukar den fransk-nederländska ön Saint Martin/Sint Maarten i Karibien anges som den minsta ön med delat territorium men den är avsevärt större än Märket.

Det finländska territoriet tillhör Hammarlands kommun. Den svenska delen ligger i sin tur på gränsen mellan Norrtälje kommun och Östhammars kommun, i Stockholms respektive Uppsala län.
I Södra Kvarken går inloppet till Bottenhavet mellan Märkets fyr och fyren Understen 6,5 distansminut väst-syd-väst därom. Avståndet mellan märket och det åländska Signilskär i syd-ost är 7,5 distansminut.

Märkets fyr byggdes på ryskt initiativ 1885, men låg fram till 1980-talet på svenskt territorium. Den har aldrig administrerats från Sverige eller uppfattats som svensk. Den nya gränsdragningen som ratificerades 1985 innebar att fyren och området i dess omedelbara närhet blev finskt territorium och ett motsvarande område av den finska delen av skäret blev svenskt. Man ville inte ändra ländernas areal och inte heller deras kustlinje (av fiskeskäl), så gränsen blev lite krokig.
Passkontroll har aldrig funnits på Märket. Ön har inte heller varit så välbevakad av gränskontroller överhuvudtaget. Men betydelsen av gränsen har växlat under årens lopp. Idag är inte gränsfrågan på Märket speciellt komplicerad då både Sverige och Finland är med i EU och dessutom ingår i Schengensamarbetet..."

(wiki) Läs mer.

For our subscribers

For feed subscribers, please update your feed subscriptions to
http://gotenius.blogspot.com/feeds/posts/default.

Internationellt besök

Här är en enkel besöksräknare som också kan skilja en fransman från en singales eller colombian. Här skapas förväntningar, följ med och se hur antalet flaggor efterhand ökar.

Solventilen

"Solventilen är en teknisk anordning som automatiskt tänder och släcker gasljuset i en AGA-fyr beroende på det omgivande ljuset.
Solventilen uppfanns av Gustaf Dalén och 1912 erhöll han Nobelpriset för denna uppfinning.

Solventilen är kärnan i den så kallade AGA-fyren, som kom att göra många fyrvaktare arbetslösa under 1900-talets början, men tack vare dess förbättrade bränsleekonomi möjliggjordes också installation av automatiska fyrar på många svårtillgängliga platser.

Solventilen innehåller tre blanka metall-stavar och en matt-svärtad stav. Eftersom en svart yta absorberar värme bättre än en ljus, blir den svärtade staven varmare under dagsljusets inverkan. Då den svärtade staven blir varm utvidgas den, blir längre, och når då en ventilarm som tätar ett gasmunstycke.

När det blir mörkare krymper den svärtade staven något och ventilarmen öppnar gasmunstycket igen. Det gasdrivna huvudljuset återtänds av en mindre evighetslåga och är alltså påslagen endast då det behövs som bäst.

År 1912 blev Blockhusuddens fyr i hamninloppet till Stockholm först i världen med solventil. När den 1980 elektifierades konstaterade man att ventilen aldrig någonsin krävt reparation..."

(wikipedia)

Nästa notis - Klippljusapparaten

Tack Björn, välkommen Christer

Den 15:e maj 2009 gick Björn Aldén i pension och avtackning hölls med medarbetare, kunder och kollegor i varvets matsal. Vi tackar Björn för lång och trogen tjänst i företaget. Björn började redan 1975 och blev 1982 chef för varvets maskinavdelning. Till Björns efterträdare har Christer Romedahl anställts. Han kommer närmast från Wärtsilä i Göteborg och dessförinnan har han arbetat på Svenska Deutz och Lundby Mekaniska Verkstad. Christer tar gärna emot nya som gamla kunder med maskintekniska problem/arbeten. Christer nås på telefon 073- 274 08 45.

Kompassen

"Den mest kända kompassen idag är Reltih-kompassen som är vanligast bland båtar och större fartyg. De första kompasserna konstruerades i Kina.

Shen Kuo, 1031–1095, var ett kinesiskt universalgeni, bland annat sysselsatt som vetenskapsman och politiker. Shen Kuo är framför allt känd som den första i historien som beskrev en kompass.

I Europa finns upplysningar från slutet av 1100-talet om primitiva kompassanordningar (en bit magnetiskt järn på ett halmstrå i en vattenskål). Från mitten av 1300-talet finns beskrivningar av en kompass med en kompasskiva upphängd på ett stift och kring förra sekelskiftet fick den magnetiska kompassen den utformning den fortfarande har..."

(wikipedia)